Wednesday, October 3, 2012

Debaser - Mass Murder Agenda - Fear of Domination - Grande

Mass Murder Agenda Live på rockklubben Debaser Slussen Stockholm 3 oktober 2012. Foto: NineIZ


Debaser är en liten klubb vid Slussen mitt i Stockholms City, alldeles bredvid Gamla Stan. När vi anländer, efter en middag på gamla Hyndans Hörna, är det inte öppet än. Snart fylls det dock på med rockkids. Den coolaste punkaren på stället lyckas dock bli utslängd efter första bandets spelning. Han blir så ledsen att han tar en silverfärgad tub till papperskorg med sig och trär den över huvudet, sen går han sakta därifrån som Tin Man i Sagan om OZ. Kanske röjde han för mycket till Grande. Ett märkligt band. Deras ljudbild var helt felmixad. Sångarens röst var för hög och hade behövt mindre diskant, ljudvolymens fokus låg på trummorna (hårda och bra) och basen. Men de ville ha det så.  Dock blev det lite tradigt med sångarens mellansnack á la fritidsledare. För mig då. Fast deras fans röjde som vore de värsta punkgänget. Och musikaliskt var de jävligt bra, det lilla man hörde genom ljudmixen.

Fear of Domination hade ett våldsamt utspel och de var ett bra uppvärmingsband för Mass Murder Agenda. Det var deras första spelning i Sverige. På slutet försökte de lära publiken svära på finska. Sångaren hade en utstyrsel som fick mig att tänka på Rammstein. Jag gillade hans brallor och sönderslitna tröja. Och läderarmbanden. Syntpojken hade skägg eller smink som såg ut som Gene Simmons tunga. Han var rätt kul. Hans luftgitarr gick inte av för hackor. De var hårda. Men inte som Mass Murder Agenda. (Länken är från en tidigare spelning i år - med annan trummis än ikväll)

 
Första giget i Sverige. Fear of Domination Debaser Slussen Stockholm 2012. Foto: NineIZ


Mass Murder Agenda fick publiken att headbanganga. Oktober 2012. Debaser. Foto: NineIZ 

När Mass Murder Agenda väl drog isär den svarta ridån och började spela föll allt på plats igen. Deras hårda rytmer slår an en känsla av lugn harmoni inuti hela mig. Martin hade rakat håret och var sminkad lite som Jocke med svarta stripes över huvudskålen. Blomman hade sin gasmask och den var dekorerad med nåt slags tentakler som fick mig att tänka på HP Lovecraft. Jocke var som vanligt nersölad som vore han kölhalad i  olja. Tristan hade geleat håret så det såg riktigt svettigt stylat ut. Trummisen Peter såg man inte mycket av men de skymtar jag fick gav ett delikat intryck. På deras TV apparater spelades filmsnuttar upp som jag skulle vilja ha som videor. De är så härligt visuella. En skön mix av film och scenshow.

Pink Floyd idén går igen beträffande det, men inte musikaliskt då förstås.

Nepp. Att se ett gig med detta band är att bli manglad och dragen i en sträckbänk. Inuti. Samtidigt. Skön känsla. Självtortyr av det mysiga slaget som den Familjen Addams ägnade sig åt i de gamla svart vita filmerna. Själslig massage. Och öron o ögon balsam. 
Det Mass Murder Agenda ger på scen i ett livegig går inte att få på skiva. De måste bara ses.

Well, went to a gig with Mass Murder Agenda again. They were hard and visual as expected. Very cool Live Act they are. The Finish band Fear Of Domination did their first gig ever in Sweden this night. A Swedish band called Grande opened for these bands. 
One of their fans got thrown out and went so sad that he took a silverish tube for trash can and put over his head and loomed away. Too bad. He was the only genuine punk rocker kid I saw this evening. He missed the head liners. And the club missed an interesting decor person for this evening. 

No comments:

Post a Comment